igår somnade jag gott och sov bra, ja ett tag iaf. Sen började magen köra runt och jag började tänka mår jag illa eller mår jag inte illa. Nej jag mår nog inte illa eller jo jag gör nog det ändå. Ja så höll det på hela natten med uppehåll av små snuttar av sömn. När klockan ringde 05.20 mådde jag allt annat än bra. Höll på att svimma bara jag skulle ta mej in på toan men va fan jag kan ju inte stanna hemma bara för att jag inte vet om jag mår illa eller inte. Och lite yr är ju inte hela världen, sen så ville jag inte ringa och väcka nån annan på jobbet då jag hade öppning idag. Så jag fick väcka Magnus som snäll som han e gick upp och gjorde en macka och lite nyponsoppa till mej. Det enda jag fick ner i min stackars mage var lite nyponsoppa sen var det lika bra att ta sig i kragen och åka iväg. Då e där nån olycka eller nått på vägen så allt går jäääättelångsamt och då kände jag att jag borde stannat hemma för vad mer skulle gå fel idag? Kritvit i ansiktet kommer jag till jobbet och kritvit går jag därifrån när jag jobbat heeela dagen. Det sista jag hör nån berätta för mej innan jag går hem e att det nog går nån magsjuka. Tack och adjö tänker jag, nu har jag absolut fått det. Fast än har inget hänt. Ska jag verkligen klara mej? (Ta i trä). Jag nog vila mellan runderna ner till tvätten och drömma om all snö som faller utanför. Ja tro det eller ej men det har börjat snöa.