Jag e arg, arg på mej själv för att jag har fått ont i magen igen. Jag hoppas det går över snart. Orkar inte äta kortison igen och bli som en köttbulle. Och inte vill jag ta den nya medicinen dom vill ge mej. Biverkningarna är bla att man kan tappa håret, få olika sorters cancer och lättare få infektioner. Känns inte så jättelockande, då har jag hellre ont i magen. Men när man pratar med dollen och ssk så säger dom att dom aldrig ser nån av dessa biverkningar. Men va fan nån måste ju ha fått det känns det som om dom finns med. Jag är iaf inte nån av dom lyckligt lottade människorna som har skov var 10 år. Jag menar inte att det e synd om mej, jag e bara så jävla trött på det.
Läste en artikel om det idag där det stod att det var bra att berätta för kompisar att man var sjuk för det skulle göra dom mer förstående för att man mådde dåligt. Jag skäms inte för att jag e sjuk, e ju knappast mitt fel och jag har berättat men det e inte alltid man möter förstående personer för det. Nej istället så menar vissa att det e väl inte så farligt att ha lite ont i magen. Men dom har heller inte legat dubbelvikta och gråtit av smärta. Jag brukar jämföra det med mensvärk gånger 1000. Visst man har kanske inte så ont alltid men har man ett skov så är det absolut inte ovanligt, iaf inte när jag har det. Det skiljer ju sej mycket från person till person, vissar har ju inte alls ont. Nej det e inte synd om mej. Jag vill bara att folk ska förstå att när man har ont så vill man bara stänga in sej och ligga nerbäddad och inte ha folk runt som säger kom igen det e väl inte så farligt. Det e väl för fan jag som inte mår bra och det e väl jag som vet hur jag mår. Jag hade gjort vad som helst för att slippa. Än en gång DET ÄR INTE SYND OM MEJ, jag vill bara ha FÖRSTÅELSE.